Svenska Järnvägsklubben

SJK Postvagnen - Arkiv 2008-2018

Åter till forumets huvudsida
Öppna tråden


Betraktelse över lagen om byggande av järnväg (Allmänt)

av Bobo L @, lrdagen 13 oktober 2012, 21:20:13 @ Göran Kannerby
redigerad av Bobo L, lrdagen 13 oktober 2012, 21:21:37

När det gäller järnvägsbyggen har det åtminstone tidigare varit så att man behövt stycka av fastigheterna längs sträckan och skapa nya fastigheter för järnvägen.


Redan innan lagen om byggande av järnväg började gälla förekom det att järnväg byggdes med servitut.

Ehuru ovanligt. Såvitt jag vet.

Det finns dock ingen egentlig motsvarighet till "vägrätt" för järnvägar.

Nej, så är det.

Lagen om byggande av järnväg hade en lätt traumatisk tillkomst. Det nybildade Banverket drev på för att få tvångsvis markåtkomst för järnvägar på samma sätt som allmänna vägar (Väglagens portalparagraf säger något istil med att "Allmän väg är sådan väg som byggs med stöd av denna lag";).

Tidigare fanns två möjligheter att komma över mark för järnvägsändamål. Sedelbunt eller expropriation genom fastighetsdomstolen. Ja, förutom servitut/nyttjanderätt, ifall man nu lyckades prata till sig ett sådant, avtalsledes (i värsta fall ett handslag) eller som officialbeslut genom lantmäteriet. Nu ville man för järnvägsändamål bli likställd med vägsidan.

Tyvärr tajmade man dåligt i tiden och gick fast sig i en sörja av nya attityder i samhället, Miljöbalkens tillkomst, europainfluerad och europapåverkad lagstiftning och en opinion som drev natur- och miljöskydd som stridsfrågor. Allt detta skedde i en tid då trädkramare klängde på varenda träd så fort en grävmaskin närmade sig någon skog. Folk var helt enkelt efter årtionden trötta på på storskaliga och okänsliga samhällsprojekt, allt från rivningar i Haga och Klara till motorvägsbyggen och kraftverk.

Resultatet blev en lag som blev ett barn av sin tid, där markåtkomsten blev den mindre biten och istället nertyngd med samrådsprocesser och utredningar som fick minsta geometriförändring att trassla in sig i oändliga prövningar, även om de i sin helhet skedde på mark som järnvägen redan ägde. Dessutom var det någon stolle som drog in tunnelbanor och spårvägar i eländet också, vilka ju egentligen inte haft så påtagliga bekymmer med just markåtkomstfrågorna.

Konsultbranschen gnuggade händerna, överklaganden om stort och smått fördröjde alla projekt och belastar regeringen och domstolarna med merarbete osv. Jag tror att det finns folk inom järnvägsbranschen som förbannar den som kläckte tanken på en "banlag". Å andra sidan hade tidens krav om samråd och prövning kommit ändå, men kanske fått en smidigare utformning om de frågorna fått mogna ett årtionde till?

Även jag, som annars i min uppfattning står den lilla människan nära i många frågor om samhällsutveckling och exploatering, tycker att den byråkrati som ibland blivit följden inte står i proportion till nyttan. Risken finns nu i stället att man i sin iver att förenkla nu har gått ett steg för långt och opererat bort några avstämningspunkter för mycket? Jag ska dock säga att jag inte kan den här lagstiftningen som den ser ut numera och de ytterligare förändringar som kan komma.

---
Gått för dagen!

Forumet är stängt för nya inlägg
  700 visningar

Hela tråden:

 

Postvagnen har 6190 registrerade användare som har gjort 1165810 inlägg i 105592 trådar. Just nu är vi 0 inloggade och 3 gäster (totalt 3).
Kontakta
powered by my little forum