Svenska Järnvägsklubben

SJK Postvagnen - Arkiv 2008-2018

Åter till forumets huvudsida
Öppna tråden


Sommarresa 2010 del 10, bland romerska ruiner (Reseberättelser)

av Johan Wahlstedt @, Solna, sndagen 6 mars 2011, 00:47:55

[image]
Fortsätter med ytterligare några bilder från sommarens resa. Inte heller den här gången blir det så många tågbilder.
Föregående delar här:
Sommarresa 2010 del 1, från Stockholm
Sommarresa 2010 del 2, Milano
Sommarresa 2010 del 3, Interurban i Milano
Sommarresa 2010 del 4, ännu mera Milano
Sommarresa 2010 del 5, med IC 615 till Ancona
Sommarresa 2010 del 6, mot Albanien med Riviera del Conero
Sommarresa 2010 del 7, Dürres
Sommarresa 2010 del 8, till Tirana och vidare
Sommarresa 2010 del 9, till Berat

[image]
Sist hade vi lämnat Berat med hyrbil och siktat västerut. Först tagit oss genom en marknad in någon by och sedan efter en överlastad grusbil på en serpentinväg tagit oss upp i bergen.

[image]
Här har de ärevördiga partisanerna vunnit en avgörande seger. Tror jag.

[image]
Väl över bergen dök något ovant upp i horisonten, oljeborrtorn!
Vi var naturligtvis tvungna att stanna och spionera på Albaniens oljeindustri… Utvinningen är småskalig och har pågått sedan innan första världskriget, men räcker till eget behov och viss export.

[image]
Här utvinns olja på ett alldeles miljöriktigt sätt. Kanske.

[image]
Vi fortsätter förbi ett vägarbete, som set ut som på den tillhörande skylten…

[image]
Ett av alla balla fordon man möter på en albansk landsväg. Inte världens bästa bild kanske, men bak sitter det bara ett litet stödhjul. Saxen fram går hela tiden när man kör så stå inte ivägen…

[image]
Efter en sund kommer vi fram till järnvägen Fier – Ballsh, öppnad 1975, och stannar till vid en hållplats. Persontrafiken upphörde kring år 2000 och de sista åren innan dess gick endast lokala tåg för arbetarna på oljeraffinaderiet i Ballsh. Linjen är fortfarande öppen för godstrafik men det ser inte ut att gå mycket trafik.

[image]
En lång sträcka följs vägen och järnvägen åt. Banan går mestadels i botten på en dalgång, men med en hel del konstbyggnader.

[image]
Vi fortsätter förbi Ballsh och svänger av på mindre och mindre vägar.

[image]
Ledda av en vag vägbeskrivning i Lonely planet, en dålig karta i densamma och en om möjligt ännu sämre karta tillhörande bilen känner vi oss vilsna och har nästa gett upp när vi tillslut hittar fram till målet på en bergstopp; utgrävningarna av den antika staden Byllis.

[image]
Förutom de antika lämningarna finns det ett modernt hus innehållande en servering och bostad för en ”parkvakt” där man kan gå in och betala några Lek för besöket. Hade säkert gått bra att låta bli också om det känts bättre…

[image]
Annars kan man komma, gå och ströva runt som man vill, det enda sällskapet vi hade var fåren som höll vegetationen nere…

[image]
Några enstaka skyltar har satts upp av amerikansk(?) vänförening, i övrigt är det lite svårt att veta vad man ser. Och området är ganska stort, c:a 30 ha innanför stadsmurarna.

[image]
Bylis grundades c:a 350 fKr av Illyrierna (enligt myten av Akilles son), år 49 fKr kapitulerade staden till Ceasars trupper. Senare kristnades Bylis och här står vi vid basilikan i katedralen. År 586 förstördes staden i ett slag mot de invaderande slaverna och återuppbyggdes inte, invånarna flyttade(s) till Ballsh.

[image]
VVS installationer i badhuset. 1815 återupptäcktes Bylis men utgrävningar inleddes inte förrän 1917-18 och pågår sedan dess i varierande hastighet.

[image]
Läget är strategiskt på en 500m hög bergstopp med milsvid utsikt.

[image]
Amfiteatern (för 7500 åskådare) och framför Agoran. Akustiken i amfiteatern är fortfarande imponerande...
En ganska speciell känsla att ströva runt bland de öde antika ruinerna i den gassande solen och varma vinden, lite upptäcktsresarkänsla. En annan känsla var förståss tistlarna, det enda som överlevde fårens betande, i sandalerna och kring benen…

[image]
Mätta på intryck provade vi det garanterat närproducerade grillade lammet i parkvaktarens servering. Som långväga besökare blev naturligtvis bjudna på garanterat lika närproducerad Raki, möjligen kunde det accepteras att den som höll i sig i bilratten inte ville ha, även om man naturligtvis skulle köra betydligt bättre efter ett glas. Annars är det en grov förolämpning att tacka nej enligt alla tillgängliga källor…

Mätta och belåtna var det sedan hög tid att styra vårat vrålåk ned från berget och ut mot kusten.

[image]
Intressant placering av stolpe i, eh, vägmitt...

[image]
En mil väster om Fier finns lämningar av en annan antik stad; Apollonia. Vägen hit är av en helt annan klass, och här finns både ett museum och enstaka besökare.

[image]
Det finns även delar av ett tempel som står upp… Augustus som sedermera blev Romersk kejsare studerade i Apollonia.

[image]
Teatern i Apollonia. Staden grundades av Illyrierna kring 600 fKr, styrd av grekerna, 50 000 invånare, intagen av Rommarna 229 fKr. På 1300 talet förstördes handelsvägen som gick förbi av ett jordskalv och havsnivån hade sjunkit så att staden inte längre fungerade som hamnstad. ”Återupptäckt” på 1700 talet och utgrävningar påbörjade 1824 av franska arkeologer.

[image]
Även här en ganska stor utgrävning med mycket frihet och lite förklaringar. Efter ett tag var vi ganska mätta på ruiner i värmen och fortsatte..

[image]
..vidare mot kusten på den spikraka vägen över de utdikade träsken, numera halvsalt odlingsmark.

[image]
Albanien har en oerhört lång och fin sandstrand, tyvärr ganska nedskräpad med bilar och annat... Tårna hamnade i alla fall i vattnet innan vi vände inåt landet igen.

[image]
På vägen ett stopp vid några av de hundratusentals enmansbunkrar som finns utspridda över hela Albanien. Ungefär en bunker per fyra invånare byggdes, och varje man i vapenför ålder hade vapen hemma. De svampliknande bunkrarna finns överallt och är inte helt lätta att bli av med. Men i alla fall vara bra för nativiteten påstås det… Enligt legenden ska konstruktören ha fått prova prototypen medan man sköt på den med pansarvagn.
Mer om dem.

[image]
Snart är vi tillbaks i oljestaden Fier. Eller i alla fall i utkanten, det är lång kö in mot stan men efter en stund kommer vi fram mot järnvägsövergången som verkar vara proppen.

[image]
Inte för att bommarna går ned ofta, utan för att..

[image]
..”vägläget” i övergången verkar vara ”sådär”. Groparna är djupast i mitten så det gäller att köra så långt åt sidan som möjligt…

[image]
Lagom markfrigång! Plank eller asfalt i övergången skulle kanske inte skada ändå…

[image]
En titt ut över bangården. Ett persontågpar (Tiranë – Vlorë) om dagen passerar samt eventuell godstrafik.

[image]
Medan det skymde for vi vidare tillbaks till Tirana. Bestående minnen är tigare utan ben gående på händer på vägen, vägskyltning Durrës och därav nödvändig vänstersväng ut på motorväg i mörkret. Men fram till Tirana kom vi, mer om det får det bli nästa gång.

Fortsättning följer!

Forumet är stängt för nya inlägg
  1369 visningar

Hela tråden:

 

Postvagnen har 6190 registrerade användare som har gjort 1165810 inlägg i 105592 trådar. Just nu är vi 0 inloggade och 3 gäster (totalt 3).
Kontakta
powered by my little forum